Fiwe fyller 20 år

Inledning

Mitra:
Varmt välkomna till vårt specialavsnitt, där vi kommer prata om Fiwe som firar tjugo år i dag. Och med mig i dag har jag Stefan. Hej. Vem är du, Stefan, och vad gör du på Fiwe?

Stefan:
Jag har jobbat i, som sagt, tjugo år då, och jag är projektledare och Team Success Manager.

Mitra:
Härligt! Det ska bli väldigt spännande att ta del av dina perspektiv här och reflektioner. Om man minns så långt bak.

Stefan:
Ja, precis.

Mitra:
Och så har vi med oss Peter också. Hallå, hallå! Vem är du, Peter?

Peter:
Peter Karlsson heter jag, och jag jobbar på Fiwe med presale, eller tech sales, och försöker hjälpa kunder och prospects att förstå sina problem, utmaningar och behov, och omsätta det till någonting som vi kan hjälpa till med och landa hos dem då.

Mitra:
Spännande! Det ska bli väldigt härligt att höra det med, vad som har skett under de tjugo åren. En hel del. Och sist men inte minst, Martin. Varmt välkommen! Vem är du, Martin?

Martin:
Jag har också jobbat här i tjugo år då, och jag är teknologist, som innebär egentligen att jag har fokus på utveckling och teknologier. Har ett långt förflutet inom e-handel, kan man väl säga vid det här laget.

Hur såg världen ut för tjugo år sedan?

Mitra:
Det finns mycket att prata om här, hörni. Tjugo år, mycket har skett bara på två år. Men om vi försöker backa tillbaka bandet och tar omvärldsperspektivet här och tittar på hur världen såg ut för tjugo år sedan. En liten fråga.

Martin:
En liten fråga. Jag minns det ju fortfarande ganska bra då, för det hade ju kommit en stor teknisk nyhet och det var ju MP3-spelaren. Det var ju fantastiskt. Men från därifrån till i dag så har det hänt väldigt, väldigt mycket då. Man kan säga att när vi startade Fiwe så gick vi in med både produktinformation, e-handel och content-system som en bas, och det är ju fortfarande det vi håller på med då. Men tonvikten har väl ändrat sig över åren, kan man säga.

Peter:
Vilka som ansvarade och gjorde upphandlingar för olika saker har ju verkligen utvecklats under de här åren. Från början så var det kanske en släng kvar efter nittiotalet och liksom uppdelningen att man kanske hade olika teknologier man fokuserade på. Man körde Java, eller Microsoft var en stor vattendelare. Och det är klart, det spelade ju roll även in i leveransen. Antingen kunde man vara med och leverera, eller så kunde man inte vara med och leverera, beroende på vilken teknologistack man hade fokuserat på.

Stefan:
Och ser man när vi började, då skulle jag säga att marknaden, det var ju en väldigt het marknad vad gäller e-handel då. Nu har det mognat mer och plattformsbytena sker alltmer sällan. Man märker att de större bolagen byter kanske vart femte år, och de klarar sig med uppgraderingar, och kanske då kör de en ny version, så är det tio år. Så det är en ganska mogen marknad vad gäller e-handeln, skulle jag säga nu då. Och PIM:en har ju större efterfrågan just nu. Där är det ju fortfarande stora bolag som inte har någon PIM. De har fortfarande data utspritt på olika ställen och kör kanske till och med någon Excel-fil och sådana. Så den är ju väldigt het, den efterfrågan är stor där på den marknaden.

Mitra:
Varför tror du att efterfrågan har ökat på PIM:en?

Stefan:
Ja, det är ju helt enkelt för att de inte har det. E-handel har ju alla, alla större bolag, och det är ju högre datakvalitet man strävar efter, högre datakvalitet, man vill ha snabbare go to market. Du vill inte ha data utspritt på flera ställen, som gör att det egentligen är väldigt svårt att underhålla. Utan nu är det ju väldigt aktuellt med PIM:en, skulle jag säga.

Mitra:
De ökade datakraven har gjort så att behovet av ett fungerande PIM-system har ökat?

Stefan:
Ja, precis. Effektivisera verksamheten och minska administrativt underhåll och sådana här saker också då. Absolut.

Peter:
Och det är ju både marknaden, alltså kunderna, som vill ha mer och bättre produktdata för att de lättare ska kunna fatta sina val, men också utifrån att de ska kunna erbjuda produktdata till kundens kund. Där man kanske samlar ihop information för ett bygge som man håller på och färdigställer, så ska man kunna dokumentera alla ingående komponenter i det, med allt från säkerhetsdatablad till EPD:er som används för klimatberäkningar. För sen kommer det en massa lagkrav ovanpå detta, som också bygger liksom ett behov av att sätta produktinformation i ett strukturerat system. Man klarar sig inte längre med att hålla det i ett affärssystem eller i Excel för den delen.

Från manuella steg till automatiserade processer

Mitra:
Ja, just det. Om vi tänker på förändringstakten under de här tjugo åren. Hur mycket har förändrats bara på de senaste fem åren kontra femton åren innan det? Har det skiftat i hur snabbt saker och ting ändras?

Martin:
Jag tycker det har ändrats i hur snabbt saker kan förändras nu då. Tittar man på de tidiga åren så var det mer de stora plattformarnas tid, och det var mycket tekniska utmaningar och fokus låg kanske mycket kring teknologier och mobiltelefoner och e-handel och att bygga kanalerna ut, egentligen då. Men i dag så har det blivit mer processförbättringar och en mer mogen bransch, där du har många olika tekniker och mer lösa kopplingar mellan både leverantörer och system och så vidare, som gör att affärslivet blir helt annorlunda. För jag menar, PIM:en har ju gått från att vara liksom ett nödvändigt ont för e-handeln, så man kan få fram sina bilder och texter som man vill visa externt, till att bli liksom en affärskritisk del i din process. Hur du ens får in artiklar i ditt bolag och börjar sälja dem. Eller urval då, med dina sortiment och så vidare. Så det är en stor förändring.

Peter:
Ja, verkligen. Och från att vi, när man tog diskussionen med kunderna... Ja, när vi började, då var det ju IT-avdelningen som var huvudmottagare för den typen av budskap. För de hade fått på sig från någon ledning att e-handel ska vi i gång med. Sätt i gång någonting. Till att det har skiftat över till dem som faktiskt behöver det för att driva sin affär. Så att det landar mer hos marknad och sälj i den dialogen. Och man går från att ha haft en förståelse på en IT-avdelning runt att, ja men det är komplext och tekniskt svårt att bygga integrationer som håller ihop över tid, till att vi har en förväntan att det ska bara fungera. Jag struntar högaktningsfullt i om ni bygger i Java eller Microsoft, eller om ni använder den applikationen eller den plattformen. Jag har en funktion, jag har ett behov. Lös det.

Mitra:
Ser ni en skillnad i, om vi blickar tillbaka tjugo år och tänker på kommunikationen mellan människor kontra att kommunicera via teknik? Var det mer kommunikation människor emellan? Det behöver inte bara vara ut mot slutkund, utan även liksom inom bolagen för att arbeta och utföra uppgifter. Vad ser ni för skillnader där kontra i dag?

Peter:
Jag skulle vilja säga att det var väldigt mycket... Om man tittade på en process så var det väldigt sällan den var helt automatiserad. Det var alltid ett antal manuella steg i den som gjorde att processen stoppade upp och inte kunde fortsätta förrän Anders hade gjort sitt jobb. Och sen skedde det någonting, och så hade vi systemlösning, och sen så gjorde Lisa sitt jobb, och så kunde liksom processen flöda så. Nu finns det ett helt annat behov av att automatisera processer, och det är egentligen oavsett om vi pratar processer i e-handeln eller i produktinformation. Om du kan få in bra produktdata från din leverantör, varför ska du då titta på den? Om alla kvalitetskontroller som du har satt upp lyser grönt, ja men slussa den rätt igenom, och så lägger du i stället tid på att fokusera på undantagen, alltså de som har failat.

Fiwes resa: affärsidén som står sig

Mitra:
Mm. Och om vi då lyfter blicken mot, eller trattar ner kanske man kan säga då, mot Fiwe under de här tjugo åren. Vi har nu pratat mer utifrån omvärldsperspektivet. Hur har Fiwes förändring varit de här tjugo åren?

Stefan:
Ja, jag tycker nog att den här ursprungliga affärsidén står sig ganska bra i dag. Vi började med PIM och e-handel som två domäner då. Sen har vi ju självklart bytt produkter. Vi har byggt kringprodukter runt de här domänerna, men det är fortfarande de som är i fokus. Rent projekt och sådana här saker, där tycker jag liksom att innan så sålde vi mer projektstyrt. Vi fick en budget för ett projekt och så körde vi det, och kanske sålde vi anpassningar. Nu jobbar vi kanske också mer med att man köper ett team under en viss längre tid och sådana här saker då. Så där tycker jag också att just det, den har förändrats lite också då.

Mitra:
Och för dem som inte känner till Fiwe sedan innan, skulle du kunna förklara, Stefan, just ursprungsidén? Vad är ursprungsidén?

Stefan:
Jag skulle säga att det var framför allt e-handel vi hade fokus på, det var det stora området. Sen hade vi också PIM:en. PIM:en var också med i tankarna, även om den växte senare. Några år senare så kom den in, och nu kanske den dominerar, skulle jag säga, mer. Sen kom ju lite kringtjänster runt det också då. Och nu kanske vi kommer in mer på MDM och sådana bitar också. Men det är nog, det är fortfarande fokus, skulle jag säga, de domänerna.

Martin:
Jag tycker ju kontaktytan har ändrats rätt mycket mot våra kunder, från att ha varit mycket mer smal mot vissa personer egentligen då. Så man har suttit i isolerade team, antingen haft ett fåtal personer som är de som är ansvariga för e-handeln, och ett fåtal personer som ansvarar för produktdata och så vidare då, till att vara mycket, mycket bredare då. Många, många fler är inblandade kring båda systemen egentligen i dag då. Så det har ju förändrat hur vi är då också, kan man säga. Att vi jobbar i många fler delar av ett kundbolag då, inom verksamhetsområdena.

Och kanske hjälper till genom att vara små, att vi är på så många ställen, att skapa en helhetssyn då. För jag tror många fortfarande är lite felorganiserade då. Att man tittar väldigt systemförvaltande och kanske inte tittar på sina processer så mycket som man borde göra.

Peter:
Nej, verkligen. Och jag menar, för att stötta det skiftet så har ju vi på Fiwe också gjort en resa, där vi har gått från, som du var inne på Stefan, klassiska vattenfallsprojekt där vi hade en projektledare och en business analyst som åkte ut och tolkade kundens krav och kom hem med dokumentation som sedan sattes i händerna på utvecklarna. Så pratar vi nu liksom DevOps-team, där utvecklarna själva tar dialogen med kunderna. Vad är det som ska byggas och utvecklas? Och vänder på det, ofta i det mesta av dialogen, till faktiskt okej, vad är det faktiska behovet? Vad är det problemet som vi försöker lösa här nu? För att på så sätt bli mycket bättre som partner i den diskussionen.

Att hitta plattformar som passade Norden

Mitra:
Men vad var Fiwes fokus för tjugo år sedan? Vad fokuserade ni på? Hur arbetade ni?

Martin:
Det var ju att hitta produkter för vårt område. Vi såg ju vårt område, och e-handeln satt ju tidigare, kan man säga då, och storhetstiden var ju fram till 2010, -11 kanske, någonting sånt.

Peter:
Där det var väldigt många som inte hade e-handel.

Martin:
Men PIM-systemen föddes ju kring 2004, -05, -06 och så vidare då. Vi var ju som utforskare för att hitta system som passade svensk exportindustri, kan man säga.

Mitra:
Just det, så ett större fokus på produkt och funktion och vad en produkt kunde erbjuda. Vilken plats fyllde Fiwe där, med de här stora? Det är ju kända plattformar som man har jobbat med under en lång tid. Hur var behovet? Var det någon specifik koppling till svensk support och lokalt?

Peter:
Ja, men ofta var det ju det som var vinkeln. Vi tittade ju efter de bästa möjliga plattformarna som vi sedan hjälpte till att anpassa utifrån svenska eller nordiska behov och förhållanden. Vilket gjorde att vi tidigt hade en väldigt bra dialog, eller tvingades ha en väldigt bra dialog, med plattformsleverantörerna och deras R&D. För vi ville ju liksom skjuta in funktionalitet till dem och få dem att jobba åt rätt håll och utveckla saker då.

Mitra:
Mm. För tjugo år sedan var det tunt med just supporten här i Norden. Var det svårt att hitta resurser som kunde stötta marknaden?

Stefan:
Vad gäller e-handel så körde vi IBM då. Det är ju en amerikansk produkt, och sen blev det ju indiskt så småningom då. Så att vi hade ju... Men vi hade väldigt bra sälj, tycker jag egentligen, i Norden då. Säljet var ju bra, men lokala supportresurser tycker jag var svårare.

Martin:
Jag tror vårt B2B-fokus var det som blev vår resa lite grann då. För man var väldigt tidig på det i Sverige inom konsumenthandel och postorder och så vidare. Men långsammare och mer eftertänksam inom B2B egentligen då. Så vår bakgrund då från ERP och tillverkning och så vidare är ju någonting som kom in när det började explodera då på företagssidan.

Leveransmodellen och kundkontakten

Mitra:
Och hur har då Fiwes leveransmodell förändrats? Ni har varit inne på det lite grann här, med hur kommunikationen i teamen sker. Du var också inne på det, Martin, tidigare, att du pratar med fler olika typer av personer. Eller som du var inne på, Peter, innan, att man kanske bara pratar med IT. Hur har det förändrats?

Peter:
En stor del är ju att vi pratar med egentligen alla personer på vårt kundföretag, och de som sitter med de verkliga problemen. Så vi slipper den här viskleken där någon kanske sammanfattar problem och behov på kundens sida, som går via kundens projektledare över till en projektledare och business analyst på vår sida. Där vi kanske då har byggt saker som, i den bästa av världar, matchar det egentliga behovet. Men så som vi jobbar i dag så har vi ju mycket större möjligheter att fånga upp kraven och behoven direkt, eftersom vi pratar med rätt personer hos kunden.

Stefan:
Sen skulle jag säga en sån här sak som att efter covid, då kom vi egentligen in i Teams-möten. Vi började använda Teams-möten. Så jag skulle säga att vi har många fler möten med kunderna i dag. Vi kör ju oftast team, och då har vi ju egentligen standup, kanske två, tre gånger beroende på teamstorlek, och sen så har vi två, tre gånger i veckan. Sen har vi kanske ett statusmöte. Sen har vi olika... Och kör vi Scrum, den projektmetoden, så har vi olika procedurer då med planning och review. Så vissa veckor har vi säkert fyra möten med kunden, och det tycker jag var en skillnad. Innan så hade man de här fysiska mötena. Man åkte ner i två dagar och pratade med kunderna, och sen kanske man stämde av via mail eller Jira och så där då. Sen tycker jag vi har mycket mer kundkontakt. Även om vi inte har fysisk kontakt så har vi mycket mer kundkontakt nu, skulle jag säga.

Från I-konsult till T-konsult

Mitra:
Så kommunikationen har egentligen ökat generellt, kan man säga. Och vi har ju pratat om, vi sa att Fiwe hade ett produktfokus, det var funktionsfokus. Vi har teknologin och datakraven som egentligen har drivit på utvecklingen av hur vi nyttjar system och hur de kan supportera oss. Och vi har pratat om hur kommunikationen också har ökat. Hur påverkar det kunderna och hur man liksom driver bolaget framåt? Hur ska alla de här olika avdelningarna synka och samarbeta? Och hur hakar det in i hur vi jobbar på Fiwe i dag då? Det var en stor fråga.

Martin:
Ja, det var en stor fråga.

Peter:
Vi har ju, så som vi pratar om det internt, så pratar vi ofta då även med kunder om att man går från att vara en I-konsult, som har ett extremt djup i den lilla nisch man har fokuserat på och liksom har örnkoll på den, till att bli någon form av T-konsult i stället. När man blir mycket bredare i sitt område och i vad man är intresserad av och vill diskutera med kunden. För kunden är intresserad av att se till ett problem och täcka hela processen. Om kunden kommer till oss med ett detaljerat, supernischat problem, ja det är klart vi löser ut det. Men utifrån hela processen så är det inte säkert att det blir den bästa lösningen utifrån att lösa det större behovet.

Och det är väl en förändring som vi ser, att våra konsulter har varit på en jätteresa och gjort, vilket är superkul och utvecklande.

Silorna som sitter kvar hos kunderna

Mitra:
Ser ni att bolagens egna organisationer har förändrats också? Eller sitter man kvar i... Om vi säger att vi behöver prata med fler olika typer av avdelningar och plötsligt också kunna förstå även andra system, likväl som processer och annat. Har organisationen hos kunderna förändrats, eller är den densamma?

Martin:
Inte så mycket, skulle jag säga. Däremot kommunikationen har ju ändrats då, att det är lättare att kommunicera med folk via Teams och liknande i dag då. Men jag tror inte någon har omorganiserat sig än. Men frågan är om och när det kommer då. Jag tycker det har inte hänt än.

Peter:
Nej, det är ofta så vi ser ute hos kunden, att det är lite silobaserat. Man sitter med en masterdataavdelning som sitter i PIM och uppdaterar sin produktinformation, och sen har man ett e-handelsgäng som sitter i en egen silo och driver den businessen. Och sen har du inköp som sitter liksom med sitt ansvar och ser att okej, det börjar redan med inköpsavtalen, att säkra upp att leverantörerna får ett ansvar att skicka in korrekt och rätt data. Att se hela det flödet, det gör ju alla såklart. Men att bryta upp de här silorna, så att kravet som finns hos kunden ute i e-handeln ska slå hela vägen igenom MDM-avdelningen ut i inköp, det är inte riktigt säkert. Så där handlar det ofta om att det här får man ju lyfta ovanför de här silorna. Någonstans finns det ju någon som har ett ansvar för allihopa. Så det handlar ju om att lyfta det till rätt person och rätt nivå i företaget för att kunna få genomslag för idéer vi har kanske, eller säkra upp att kunden får möjligheter att göra de förändringar som behövs då.

Mitra:
Vi har ju pratat om en rad förändringar som har skett, och då är det viktigt att också såväl vi som alla bolagen, egentligen alla företag, också genomför förändringar internt för att organisera sig på ett annat sätt, för att kunna möta upp det nya landskapet.

Stefan:
Men jag ser det mer på den nivån att just nu så pratar jag ju... Innan så var det ju, som du var inne på innan också, att det var projektledarna som åkte dit kanske, eller lösningsansvarig som åkte dit till kunden och pratade med kunden. Sen tog de hem jobbet. Men nu pratar ju egentligen vår organisation, de som tidigare bara var utvecklare, de har ju väldigt bra kundkontakt också nu i dag. Och det gör ju, jag tror också det är mer motiverande för dem, samtidigt som vi får bättre resultat. Och vi har en annan ansvarsfördelning just där, känner jag då. Att där gör jag lite olika saker mot vad jag gjorde tidigare.

Rollerna, metoderna och AI

Mitra:
Om du skulle spinna vidare på det, Stefan, kring just det personliga perspektivet. Hur ser du att rollen har förändrats under de här tjugo åren på Fiwe, och arbetsuppgifterna överlag?

Stefan:
Absolut. Ja, vad gäller projektmetod så började vi alltid, vi körde alltid projekten med vattenfall tidigare. Sen kom ju in sådana här saker som Scrum kom ju också då. Sen började man använda Kanban. Men sen så svänger det lite fram och tillbaka, skulle jag säga. Nu har vattenfall kommit tillbaka. För vissa projekt så funkar det bra. I och med att har vi en fast budget och ett visst scope så kan man inte vara så flexibel eller agil då. Man har en viss låsning där, så då kanske vattenfall funkar bättre i kombination med Kanban och sådär då. Så att arbetsmetod tycker jag den förbättras, men man är ju fortfarande tillbaka till en del saker som man också körde för tjugo år sedan. Om man ska spinna vidare med AI och sådana här saker då...

Då kommer vi absolut in. Och där sker ju utvecklingen väldigt snabbt då. Så där använder jag ju Claude både för att göra PowerPoint, jag gör prognoser via Claude. Det är webbapplikationer. Jag är inte programmerare heller. Och för att kunna snabbt följa upp projekten då. Så där händer det ju väldigt snabbt, och där gäller det att anpassa sig också då. Där kan man bli väldigt mycket effektivare som projektledare.

Mitra:
Ja, det är ju fantastiskt hur verktygen stöttar i arbetet. Vad känner du, Martin? Vad har förändrats för dig under de här tjugo åren?

Martin:
Om det förändrats något? Jo, det har förändrats rätt mycket då. Jag tycker att det tekniska fokuset ju ofta har varit på ett ansvar för en lösning med ganska få teknologier, och väldigt mycket fokus på personer och hur man jobbar och integrationer in då. Till att faktiskt i dag ha blivit mer... Vad ska man säga? Det är precis som matlagning i Sverige, att innan gick man bara på inhemskt producerat, men i dag kan man se att det finns thaimat och indiskt och allt möjligt. Att det är att komponera en flora av tjänster i stället då. Så det ändrar ju väldigt mycket fokus på att försöka förstå vad man kan byta ut, vad det finns för möjligheter, hur priser ändrar sig för de här tjänsterna och så vidare då. Så att det är friare i dag, kan jag säga, men också väldigt utmanande då. Att faktiskt välja rätt och välja någonting som blir ekonomiskt effektivt för det man gör.

Från plattformsval till att komponera tjänster

Mitra:
Om du skulle ta ett exempel, hur arbetade du för tjugo år sedan och hur arbetar du i dag som är annorlunda?

Martin:
Ja, då var det ju så att man åkte ut ett antal personer och höll koll egentligen på lösningen, och sen så delade man upp det i olika delar. Det var liksom checkouten, det var någonting mot lagersystemet och hur kunddatan skulle fungera, ekonomin skulle fungera. Och så bröt man upp det som ett byggprojekt egentligen då. Man tog in olika hantverkare som löste olika delar som de var bra på. Och så byggde man det under nio, tio månader, och sen så vred man på strömbrytaren och så påbörjade man förvaltning då. Så är det ju inte i dag, utan då börjar man titta på vad som är mest effektivt att göra någonting åt. Ska vi trimma det? Ska vi ändra lite på sökmotorn? Ska vi sätta upp en ny brand site för att flytta om erbjudandet? Och så möjligheter att göra saker i dag som inte var ekonomiskt möjligt förr. Att man kan ersätta system på ett annat sätt och skriva om andra kodbaser då. Vilket var ekonomiskt omöjligt för tio år sedan att göra.

Mitra:
Så i stället för att titta på vad plattformen har för funktionalitet, så tänker man: Vad vill jag göra? Vad behöver jag göra?

Martin:
Och är inte lika bunden att väljer man en plattform och så fungerar någonting på ett visst sätt, så måste man köra sin verksamhet så. Det är inte så längre i dag, utan det går att komponera det annorlunda, man kommer mycket närmare det som du faktiskt vill göra då.

Mitra:
Ett väldigt tydligt användarfokus, låter det som.

Martin:
Ja.

Från kravlistor i Excel till user stories

Peter:
Det ser jag också i min roll som presale. Där har det ju gått från att få Excel-dokument med tre- till femhundra rader med exakta funktioner som ska finnas. Jag ska kunna ladda upp en bild, jag ska kunna skriva en text. Allt i en extrem detaljnivå. Och så kunde man sitta och kryssa i dem. Antingen så kan man uppfylla det eller inte. Och beroende på någon slags kalkyl sedan, så räknade man ut hur många ja eller nej man hade, och så var man antingen med i upphandlingen eller inte. Till att man nu i stället, precis som du är inne på, Martin, beskriver: Jag vill ha den här funktionen. Eller jag vill ha den här user storyn uppfylld. Så här vill min användare kunna göra vissa saker. Och man beskriver hellre behoven än funktionerna, och så får vi då tolka att det här kan vi uppfylla utifrån de här sakerna, eller göra en twist på det och få ihop det. Vilket gör att man kommer ju närmare en förväntansbild än trehundra funktioner som man hade i systemet, varav de flesta egentligen var uppfunna för att det var en upphandlingskonsult som ville ha så många rader i Excel som möjligt, för då har han gjort ett bra jobb. Om de ska användas eller inte sedan i det faktiska projektet, helt annan sak. Eller i den faktiska produktionssättningen. Det är en jätteskillnad. För det ska ganska mycket till för att det ska komma in user stories som inte matchar ett faktiskt behov i en upphandling.

Mitra:
Behöver man kunna systemen lika mycket i dag som man behövde när man fyllde i den här Excel-filen med funktioner och annat?

Peter:
Det är en jätteskillnad. Då var man ju tvungen att verkligen kunna hitta att den funktionen är två menyer bort, tre klick bort. Den knappen, ropa hej, där är den. Det finns ju inte alls det behovet längre. Och det är klart, det krävs ett plattforms- eller systemkunnande för att kunna förstå user storyn och tolka att det här kan vi lösa ut. Men givet också hur lätt det är att göra justeringar och tillägg i plattformar i dag, så är det ju mycket lättare att hantera eventuella avarter eller saker som kunderna hittar på. För tjugo år sedan, fanns det inte i plattformen, då var det ett nej. Det gick inte att lägga till enkelt.

Martin:
Det där är ju en mental förändring som är chockerande då. Jag känner ju också till det här, att om man inte kunde kryssa i ja, att vi hade det där, då var det ett motstånd. Okej, kunde man konfigurera det? Ja, det kunde vara okej då, men programmera, det är jättesvårt.

Peter:
Ja, det är tufft.

Martin:
Men för mig som är från den tekniska sidan, så tycker jag att konfigurera var ju faktiskt ännu svårare än att programmera. Och att programmera och bygga saker är ganska lätt. Till i dag då, så kan man släppa loss en projektledare och hitta på någonting med en teknologi som har funnits i tre månader och försöka bygga det själv. Det är en väldigt stor vridning av sinnet på dem som köper grejen.

Peter:
Verkligen.

Martin:
Jag skulle hävda att man behöver kunna sina system ännu bättre i dag, när det verkligen händer någonting. Men man är fri att ändra mycket mindre delar då. Så det är befriande i min roll i dag, jämfört med förr när man kunde ändra någonting men inte fick, för att man inte kunde kalla det en konfiguration.

Det roligaste förr och i dag

Mitra:
Nej, just det. Tiden går snabbt, mina vänner. Jag tycker vi hinner med en sista fråga. Och det är: Om du skulle reflektera över då, för tjugo år sedan, vad var det roligaste med att jobba för tjugo år sedan? Och vad är det roligaste med att jobba i dag? Kör du, Stefan.

Stefan:
Ja, jag gillade de här fysiska mötena faktiskt då, får jag säga. Då fick man en relation med kunden. Vi hade ett nära samarbete. Vi löste problem på kanske kvällarna också ibland då.

Det var det roligaste. Det saknar jag lite i dag då. Sen ska jag säga, det roligaste nu skulle jag säga att det är med den här vibe-programmeringen, där jag också kan koppla ihop olika system som tidredovisning och ärendesystem och få en rapport, en återkoppling. Och jag kan göra det själv. Det tycker jag är väldigt stimulerande då.

Mitra:
Ja, det förstår jag.

Peter:
För tjugo år sedan, när man kom och visade upp för en kund eller prospect en viss funktion som löste ut ett problem som de satt med, och man såg i deras ögon hur det lyste till och det gjorde deras vardag enklare. Nu kunde de lösa ut det här problemet. Det var helt magiskt och superkul. Och det är ju fortfarande det som är otroligt roligt. Om man träffar en kund som har ett behov eller sitter med ett problem som de inte lyckats lösa. Och så kan vi visa en förklaring på att så här skulle vi kunna göra, och de verkligen förstår och själva spinner vidare och tänker: Ja, kan vi göra det? Ja, då skulle vi kunna göra så här, och så kan vi ta det hit, och så är diskussionen i gång, och man sätter en idé på plats som gör att de kan spinna vidare och ta det till nästa nivå. Det är fortfarande otroligt roligt.

Mitra:
Ja, vad härligt.

Martin:
Jag kan ju tycka att det här, det lilla Fiwe med de få personerna, att vi redan då adresserade den typ av kunder vi gör i dag, som är hundra eller tusenfalt större än oss själva. Att det var en spännande resa. Och att lyckas få de här stora e-commerce-affärerna, där vi hyrde in eller anställde väldigt mycket folk som man organiserade. Det var det roliga på den tiden. Och i dag måste jag nog säga att det är kundernas öppenhet och förståelse för vad man kan göra. Den är rolig. För förr var det mycket svårare att få en kund att se någonting. Utan det var ju först efter man hade gjort det, då kunde man titta på det och se hur det fungerar. Då kunde man få synpunkter, men innan nästan omöjligt. Och speciellt på våra stora bolag, då fick du inte ens tag i rätt person att prata med förrän efter du hade levererat eller visat att du kunde någonting i två år. Då kunde du få prata med den här upptagna personen som du skulle behövt från början. Det är skillnad i dag, tycker jag. Vi kommer in och får direkt prata med dem som behöver pratas med.

Summering

Mitra:
Det är en väldigt spännande tid när tekniken öppnar upp dessa möjligheter, men som också gör då att kommunikationen ökar. Vi kan prata, och det känns ju som att affärsutvecklingen och problemlösandet är i direkt korrelation med dialogen vi har med kunderna. För det är ju de som sitter och har sitt behov. Så det ska bli väldigt kul att se vad som kommer hända det närmaste året. För att inte tala om tjugo år framåt. Det vågar jag inte ens gissa. Stort tack för detta, mina vänner. Oerhört spännande att lyssna till era reflektioner under dessa tjugo år. Tack för att ni var med!

Peter:
Tack själv.

Mitra:
Du har lyssnat på Syntra, en podd från Fiwe.