Sommarspecial: AI-året som gått – med Hugo Carlén

Inledning

Mitra:
‍Välkomna till Syntra och dagens avsnitt där vi kommer reflektera över året som har gått. Innan vi börjar – för dig som lyssnar på oss för första gången – är detta podden för dig som driver din funktion framåt och vill förstå hur samspelet mellan system och användare påverkar vårt arbetssätt. Vi delar med oss av insikter om hur nya tekniska möjligheter transformerar vårt sätt att arbeta och interagera med teknik.

Välkommen tillbaka Glenn, för det första.

Glenn:
‍Tack så mycket. Kul att vara här.

Mitra:
‍Ja. Idag har vi med oss en specialgäst – Hugo. Väldigt kul att ha med dig här idag.

Hugo:
‍Tack Mitra, kul att vara här.

Mitra:
‍Ja. Vem är du Hugo?

Hugo:
‍Hugo Carlén. Jag har jobbat tillsammans med Fiwe i olika konstellationer de senaste tio åren ungefär. Har fått jobba nära Glenn på tidigare uppdrag.

Jag är civilingenjör i grunden men har ett stort affärsintresse och det här har lett mig in på spåret kring produktdata och PIM. Det tycker jag är en spännande del av ekosystemet och det digitala landskapet där man väver ihop ett kunderbjudande.

Det har jag fått fördelen att göra tillsammans med Fiwe och Glenn och andra resurser här. Så det ska bli kul att komma tillbaka hit och få prata det här och ännu större frågor idag.

Mitra:
‍Det är jättekul. Det är verkligen härligt att ha med dig här, Hugo. Du har så himla härliga tankar kring väldigt många olika ämnen och då passar det väldigt bra att reflektera över året som har varit ganska händelserikt, inte minst sagt.

AI från chattbot till agent

Mitra:
‍En fråga är, om vi reflekterar kring att för ett år sedan kunde man inte skapa en PowerPoint-mall automatiskt fullt ut i ett steg. Man behövde dela upp den här processen i flera steg. Idag är de här stegen borta och vi kan skapa en PowerPoint-mall i ett helt svep. Det är både innehållet, design och bilderna som genereras. Vart är den här trenden på väg enligt er?

Glenn:
‍Jättespännande. AI har haft en jättestor impact det senaste året. Jag tycker att vi egentligen har gått ifrån att man har haft chattbotar där man kan ställa en fråga och du får ett svar. Sen kan du ta det svaret, klippa ut det och klistra in det någon annanstans. Men nu har vi under det här året introducerat agenter – att AI har fått massa verktyg att kunna modifiera diverse filer, kunna modifiera vad som helst. Och det öppnar upp så att man kan generera en hel PowerPoint. Fast jag vet inte om det är så jättebra.

aHugo:
‍Men det öppnar ju upp helt nya möjligheter. Från att vi har gått till att använda AI-tjänster för att skapa kod, till att skapa hela ekosystem, till att skapa dokument av olika format. Det är en väldigt snabb utveckling och det förändrar inte bara kodarnas vardag. Det här förändrar på något vis alla tjänstemannajobb. Och det går väldigt snabbt.

Glenn:
‍Men det är nästan så att det kanske går lite för snabbt ibland. Vi har fått de här verktygen under ett år. Jag ser hela tiden att folk börjar: "Jag transkriberar möten och så får jag ut några meeting notes efteråt."

Allting som står där är korrekt, men är det relevant? För oftast blir det bara AI-slopp om man använder det till fel sak. Har AI verkligen förstått essensen av det vi har pratat om? Oftast gör de inte riktigt det, utan det blir... Orden är rätt, men du säger ingenting. Det blir bara brus.

Hugo:
‍Sen är det också så att de här språkmodellerna är jätteduktiga på vårt språk. Så det blir ofta välformulerat, även om det ibland blir totalt urvattnat. Och för att se det måste man faktiskt gå igenom, läsa och försöka ställa de kritiska frågorna. Det kräver att man faktiskt tar sig den tiden. Tar sig den energin.

Den kognitiva lasten – vad händer när AI tänker åt oss?

Mitra:
‍Verkligen. Men det känns som att vi pratade precis om att flera steg är borta. Är trenden på väg att vi ska göra mindre och mindre som människor? Är det det vi strävar efter med tekniken? Att plocka bort så mycket jobb som möjligt. Var landar vi någonstans?

Glenn:
‍Jag tror att vi är lata av naturen och alltid försöker plocka bort så många steg som möjligt. Men när vi introducerar den här typen av verktyg som är så generiska – de kan plocka bort nästan varje steg i processen. Det jag tror är problemet är när man plockar bort den kognitiva lasten. Att du faktiskt plockar bort den tänkande dimensionen i det. Det är den vi behöver bibehålla. Vi kan låta AI hjälpa till med att transformera min tanke till någonting konkret. Men det man ofta gör är att man överlåter tanken. För vi är lata och att tänka kan göra riktigt ont. "Ska jag verkligen behöva sätta mig in i den här uppgiften och tänka riktigt hårt på den? Det är bättre att jag bara frågar en chattbot." Men då tappar jag essensen i det och då blir det helt urvattnat.

Mitra:
‍Men om vi tar bort den processen – kan vi tänka? Är vi inte i behov av utförandeprocessen för att även kunna tänka?

Glenn:
‍Åtminstone delar av utförandeprocessen. Jag tror att man kan snabba på den. Jag behöver inte ha den del av utförandeprocessen som handlar om att leta efter vilken knapp jag ska trycka på när jag skapar min PowerPoint. Men jag behöver göra tänkandet för vad det faktiskt ska stå. I vilken ordning ska de olika slidesen vara? Den tänkandeprocessen måste jag ha. Vi måste överlåta rätt uppgift till AI:n.

Hugo:
‍Det är lite svårt att överlåta rätt processer till AI:n. Fortfarande kan inte den plocka upp strumporna som ligger på golvet och den kan inte stoppa in disk i diskmaskinen. Däremot klarar den av att skapa text, skriva mejl och boka möten. Ganska mycket av de mer "döda" uppgifterna som vi har, i alla fall i hemmet, klarar AI inte av idag.

Mitra:
‍Det ska bli spännande att se hur den här trenden utvecklar sig, inte minst. Mycket händer väldigt snabbt.

Global oro och val av IT-tjänster

Mitra:
‍En annan punkt som vi funderar på är att vi just nu har en global oro, kan man säga, och vi har IT-tjänster som är globala. Hur påverkar den här oron våra val av tjänster?

Hugo:
‍Jag tror att den nog har påverkat vårt val alldeles för lite genom åren. Vi har haft förmånen att kunna plocka första bästa tjänst utan att behöva ställa de kritiska frågorna kring: "Vem ligger egentligen bakom den här? Var hamnar min data? Kan jag vara trygg att det fungerar över tid?"

I mångt och mycket tror jag att den digitala smekmånaden kanske är över. Vi ser dels mycket mer intrång och intrångsförsök, men också frågor kring vilka aktörer vi kan lita på över tid.

Glenn:
‍Vi har nog varit ganska naiva egentligen och bara outsourcat det mesta och använt vilken applikation som helst, för den är ju bäst. Men när det börjar skaka i omvärlden och framför allt på större implementationer och man inte vet vad man ska förlita sig på, så tror jag att det skapar en otrygghet och att man inte riktigt vågar någonting.

På något sätt tror jag det paralyserar samhället, och i alla fall de företagen vi är inne och jobbar på. Hur ska man våga satsa på någonting? Det finns ingen som vet vart vi är om fem, tio år.

Mitra:
‍Nej, och det digitaliseringen medför – som vi kanske inte hade tidigare – det är att vi nu länkas samman med andra delar. Vi kopplas samman med andra bitar som vi inte har gjort innan. Det är det tekniken hjälper till med. Så plötsligt påverkar allt som sker i världen mig på ett sätt som det kanske inte har gjort tidigare.

Innebär detta att vi pausar investeringar på grund av osäkerheter? Osäkerheter har ju skett hela tiden, genom alla åren, genom världshistorien. Men nu i det digitala landskapet där vi är sammanlänkade på ett annat sätt påverkar de oss mer.

Hugo:
‍Ett sätt är att pausa, men risken är att vi bara lägger oss ner och dör. För utvecklingen går fort. Men ska vi inte snarare ändra våra tidslinjer för utrullning?

Västra Götalandsregionen började för drygt tio år sedan att implementera vårdsystemet Millennium och nu har man skrotat det. Det tog tio år.

Om vi ska titta tio år framåt i vår kristallkula här, så har vi ingen aning om hur det globala landskapet är. Har vi en global värld eller är det olika regioner som är skilda från varandra?

Så att idag sitta och planera för ett tioårs implementationsprojekt – det hoppas jag att ingen gör någonstans i verksamheterna. Men däremellan, hur ska vi göra, Glenn?

Glenn:
‍Allting går snabbare och snabbare hela tiden och det tror jag också är en del av det som skapar osäkerhet i världen. Men även utveckling och teknik går också snabbare. Det är en superstor snöboll som bara rullar på. Och det tror jag egentligen kan vara till en fördel här. Att vi inte kan skapa tioårsplaner och projekt, men man kan skapa det som tidigare har varit ett tioårsprojekt som ett ettårsprojekt. För man kan använda tekniken till att jobba snabbare.

Jag tror helt klart på att man ska korta ner tidsplanerna, men kanske våga experimentera mer. Det behöver inte vara gigantiska projekt. Våga innovera och testa små saker och låt dem växa istället. Det är en av de sakerna vi lärde oss under den agila transformationen när vi gick från stora vattenfallsprojekt till att göra utveckling i små inkrement hela tiden.

Hugo:
‍Det handlar nog mer om att bygga din organisation för att klara av den här kontinuerliga förändringen och förbättringen.

Vi gjorde en stor förändring där Glenn och andra kom in i ett DevOps-team och jobbade mycket mer integrerat med vår verksamhet. Det skapade helt andra förutsättningar för att göra inkrementella förbättringar över tid.

Där ser vi att den sortens arbete kommer att gå så mycket snabbare nästa år.

Glenn:
‍Just när du växer ihop organisationen med det tekniska på det sättet, så att man jobbar nära ihop, då kan man göra det iterativa. Men om du har det långt isär, då...

Hugo:
‍Då synkar det inte. Vi måste verkligen förstå det som är meningen emellan orden, mellan den som sitter och har problemen och den som ska lösa det.

Mitra:
‍Men hur ska bolagen som känner en viss oro agera? Vad ska man göra? Hur ska man ta ett steg framåt? Hur ska man tänka?

Glenn:
‍Jag är väldigt mycket inne på Hugos linje där. Tänk inte så långt framåt. Tänk så långt framåt som du kan se istället. Kan du lita på hur världen ser ut om en vecka? Då kanske du ska planera där. Om du vågar sträcka det till några månader, tänk i den dimensionen istället.

Hugo:
‍Sen kanske det handlar mer om att bygga teamet som fungerar och som självt kan styra det här i rätt riktning. För det här med att lägga ut en riktning och säga att "det här ska vi göra de närmaste fem åren" – det är väldigt svårt. Men däremot kan vi bygga ett team som kan växa över tid och självt hitta och navigera utmaningarna.

Sen är det väl också att inte lägga alla ägg i samma korg. Där har vi av lättja, av kostnadsskäl och så vidare, lagt väldigt många ägg i de amerikanska molnbolagen de senaste 10–20 åren. Det har varit väldigt smidigt, men det kommer också med risker. Hur fast är du i din molnmiljö? Vad finns det för alternativ?

Mitra:
‍Ja, vad finns det för alternativ? Om vi dyker in i den frågan – globalt för bolagen att välja mellan.

Glenn:
‍Vi ser ett uppsving bland många olika större organisationer – som flera regioner i Tyskland till exempel – som har valt att lämna Microsoft och går helt och hållet över till Linux istället. Bara som en grundplattform att stå på. Det tycker jag är en intressant riktning. Det är ett alternativ på operativsystemnivån. Men om man tittar på lite mindre applikationer så finns det inte så mycket som konkurrerar med de amerikanska jättarna. Framför allt inte om vi tittar på AI. Europa har inte så jättemycket att hänga i granen där.

Hugo:
‍Nej, och frågan är vilket ansvar vi då har för att vi i Europa ska hänga med i AI-racet?

Det är väldigt enkelt att köpa tjänsterna från OpenAI eller Anthropic. Att gå och köpa en tjänst som kanske inte riktigt levererar på samma nivå idag för att den är europeisk – i vissa branscher är det nog ett krav snart. Men vem ska ta det steget?

Glenn:
‍Men det kommer också bara göra att vi hamnar mer efter. Det kommer göra att våra hjul rullar långsammare. Är det rimligt att säga nej tack till de bästa grejerna bara på grund av att man inte kan lita på det?

Mitra:
‍Det ska bli intressant att se hur det utvecklar sig, vilka alternativ som kommer fram. För som sagt, nu när vi länkas samman synliggörs också delar som vi kanske behöver förbättra och vidareutveckla. Men om man skulle summera det så: säkerställ att du har rätt team som kan bygga vägen samtidigt som du går den, i och med att vi inte vet.

Hugo:
‍Och att vi har en nyfikenhet att hela tiden titta på alternativa system, alternativa processer. Så vi har ett huvudspår men att vi hela tiden håller ögonen öppna mot sidorna.

AI och jobben – vad händer med humankapitalet?

Mitra:
‍Just det. En ytterligare punkt som har präglat det senaste året ganska mycket är just AI och diskussionen kring om AI faktiskt har tagit alla våra jobb. Hur går tankarna där?

Glenn:
‍Det dyker hela tiden upp rubriker i nyheterna om att nu har det här jätteföretaget sparkat flera tusen anställda. Och de hävdar att det är på grund av att de har blivit så mycket mer effektiva. Jag vet inte om det egentligen är sanningen eller om det bara är ett sätt att säga: "Okej, vår business går inte så jättebra, så vi kan avskeda folk, men vi kan få det att se bra ut – att vi gör någonting bra, att vi ligger i framkant med AI så vi behöver inte så många längre." Jag tror nog att det är en del av sanningen. Men vad säger du, Hugo?

Hugo:
‍Det är en spretig utveckling av världsekonomin. En stor del av industrin går på halvfart eller på tomgång. Vi har stora ekonomier i Europa som Tyskland som har jättestora problem. Och sen har vi en aldrig tidigare skådad värdering av ett par stora AI-bolag dit alla pengarna forsar.

Så vi har större och större gap. Och frågan är – de här AI-bolagen som är så kraftigt värderade, är de övervärderade eller är det här rimligt? Och hur ska de här kunna agera om inte de som är kunder till de här bolagen faktiskt tjänar pengar? Det är svårt att se.

Mitra:
‍Vi pratade tidigare om hur tekniken tar bort flera steg. Vi pratade om att ge AI rätt uppgift, hur utförandet förändras. Men kvar borde väl ändå vara människan och analysen – där människan nyttjar tekniken för att göra ännu bättre analyser och se fler mönster än vad man kanske tidigare inte kunde se. Just på grund av att tekniken kan koppla samman fler datapunkter än vad jag som ensam individ klarar av.

Det jag tänker på är: handlar det inte snarare om en förändring där vi behåller samma arbetsstyrka, men tillskriver den vikten av ett högre humanitärt värde? Att vi värdesätter analysen högre på ett annat sätt. Att du får träffa en människa och ha ett samtal med en människa värderas plötsligt ännu mer. Om vi tar ett exempel med kundsupport – där AI snabbt kan hjälpa dig och du får hjälp på rätt sätt – men när det i slutändan landar hos en person, då är det en ännu mer kvalificerad hjälp du får. Är det en tanke man kan leka med? Att vi börjar värdesätta AI-jobbet väldigt mycket, men att humankapitalet kanske får ett ännu större värde.

Glenn:
‍Jag tror att vi kommer få en backlash av allt det AI-slop som kommer. När det kommer AI av låg kvalitet börjar jag redan känna av det ganska snabbt – att det här är någonting som någon inte riktigt tänkt igenom. Då tappar jag helt och hållet förtroende för var det kom ifrån. Och då värderar jag det som är mänskligt avsevärt mycket högre.

Jag tror du i mångt och mycket har rätt att det är på uppgång att värdera det mänskliga – det felande, den stökiga whiteboardtavlan. Det är det som är det riktiga värdet egentligen. När någon har tänkt på riktigt.

Hugo:
‍Sen tror jag att vi verkligen värdesätter det mänskliga mötet – där en människa frågar vad vi tycker om någonting.

Jag hade tidigare ett bredbandsabonnemang där jag på uppdrag av operatören blev uppringd ungefär var tredje månad av någon som ville sälja mig TV-tjänster och kanalpaket. Jag hade det här bolaget i tio år, så de ringde väl 40 gånger. Och frågorna var nästan likadana varje gång: "Vill du köpa ett kanalpaket med 157 kanaler eller 68 nya sportkanaler?" Och varje gång svarade jag nej. Men den här informationen om mitt totala ointresse för TV-kanaler byggde man aldrig på.

Inte en enda gång ringde de och frågade: "Hur funkar bredbandet? Finns det någonting du skulle vilja ha annorlunda?" Nu var det här mänsklig tid som ödslades på de här säljsamtalen. Men här tror jag man verkligen skulle kunna använda tjänster som AI för att summera: vad tror vi att kunden vill ha? Och då är det värdefullt att faktiskt ringa till kunden. Vara öppen för riktig information.

Glenn:
‍Där måste vi använda AI till rätt saker. AI är jättebra på att hjälpa dig ta fram vad det är som Hugo egentligen vill att vi frågar om. Vad är det han är intresserad av? Han bryr sig inte om TV-kanaler. AI kan göra den analysen, men sen vill man ha den mänskliga kontakten för att faktiskt ställa frågan. Vi måste använda det på rätt ställe.

Hugo:
‍Då kanske det räcker med två samtal istället för 40. Eller ett.

Glenn:
‍Men vi är lata i grunden och jag tror att vi i mångt och mycket är överlata. Jag kan jättegärna lägga fyra timmar på att automatisera en process för mig själv som egentligen tar en timme att lösa.

Jag tror att ju mer vi försöker göra saker effektivare, desto mer får vi göra. Vi är ofantligt mycket mer avancerade som en civilisation idag, men vi har inte mindre att göra för det än vad jag hade för 20 år sedan. Jag tror vi bara skapar mer jobb. Det kommer inte ta slut.

Mitra:
‍Jag har suttit i kundsupport. Man chattar med en AI-bot och sen har jag märkt att jag rätt snabbt skriver: "Kan jag få prata med en människa?" Det är min egna genväg.

Hugo:
‍Hur ofta får du det?

Mitra:
‍Rätt ofta. De kopplar vidare.

Hugo:
‍Okej, för det är många sådana bottar där det är total galimatias som svaras. Och sen har man inte vidarekopplingen – och då har man tappat det. För den kundupplevelsen är usel. Men däremot tror jag att de flesta – även en väldigt billig AI-bot – skulle vara duktig på att förstå att nu räcker inte detta. Nu måste faktiskt Mitra träffa en människa.

Mitra:
‍Precis. Det kan hända att jag har behövt upprepa mig två gånger. "Nej, jag vill prata med en människa." Men hittills har jag haft turen att de alltid kopplat mig till en person.

Hugo:
‍Sen märks det ganska tydligt vilka bolag som hoppade på tåget för fem år sedan och installerade en chatbot som då kunde svara på några få begränsade frågor, och de som kopplar på det idag. Det är en väldig skillnad.

Glenn:
‍Det är en gigantisk skillnad. Nu kan man ju faktiskt få rätt bra svar.

Hugo:
‍Det gäller att när man investerar i det här så får man inte se det som ett engångsinköp. Det här måste man bygga en process för. Att tjänsten ska lära sig mer över tid och att det ska gå att uppgradera den allt eftersom tjänsterna blir bättre.

Mitra:
‍Precis så.

Framtiden för juniora jobb och livslångt lärande

Mitra:
‍Vad händer egentligen då med våra juniora utvecklare? Vi pratar ju om vad tekniken faktiskt kan börja utföra – arbetsuppgifter som vi själva har utfört hittills. Vi har lagt fem år på en utbildning som kanske inte är lika relevant framåt. Hur tänker ni där? Är det värt att fortsätta utbilda sig på samma sätt som vi gjort hittills? Eller hur ska den framtida generationen ta sig vidare?

Hugo:
‍Det kommer många larmrapporter idag om att de juniora jobben är borta. Nyutexaminerade har svårt att få jobb och det ser vi som ett jätteproblem. Men det är nog bara den första indikationen på hur det kommer bli på hela arbetsmarknaden. Det gäller att hålla sig uppdaterad, ajour, för att vara relevant. Men det syns nog först på de juniora jobben.

Glenn:
‍Samma våg kommer att ta sig mot de mer seniora jobben. Men jag tror att överlag så kommer definitionen av hur man behöver arbeta att förändras. Vi är i ett samhälle som går snabbare och snabbare och det blir mer och mer viktigt att lära sig och acceptera att vi inte lever i en statisk värld. Den håller på att förändras hela tiden. Jag kan inte göra som min morfar – utbilda mig i två år när jag är 16 och sedan jobba med det i 50 år. Det är inte fallet längre. Man har kunnat satsa på en karriär som kanske varar i 10 eller 20 år. Jag tror att den också håller på att kortas ner, som så mycket annat.

Hugo:
‍Och riktigt hur utbildningarna ska se ut i morgon – det blir spännande att följa.

Mitra:
‍Ja, och vi kan säga att kunskapen är fortfarande – och kommer alltid vara – lika viktig. Men hur vi lär oss och tar till oss den kunskapen, den processen lär förändras.

Glenn:
‍Nyfikenhet är ett nyckelord. Att kontinuerligt lära sig saker och försöka förstå, att vara ajour och ligga i framkant.

Summering – reflektioner och råd för sommaren

Hugo:
‍Och nu i tider som dessa är det många som går på semester. Vad har vi för råd till den som ska lägga sig i hängmattan?

Mitra:
‍Precis. Vad ska vi uppmuntra dem till? Jag skulle vilja säga spontant – apropå nyfikenheten – testa någonting nytt. Testa ett nytt verktyg. Lär dig på ett nytt sätt. Börja om från början inom ett visst ämne och gör det gärna tillsammans med tekniken för att se hur det samspelar. Så inte bara dyka in i ett nytt ämne, utan pröva även en av de här nya teknikerna. Se vad du kan göra själv utan någon annan – som du kanske tidigare inte kunde göra.

Hugo:
‍Och kanske också i semestertider reflektera lite på längre sikt. Låta tankarna ta lite tid och kanske för en stund lägga ifrån sig mobilen med chattsvaret. För en del av de här frågorna behöver vi inte ha svar på på sekunden. Vi kanske låter dem gro – minuter, timmar, kanske till och med dagar.

Glenn:
‍Precis, för det du får ut av den reflektionen är det som du behöver ta med dig in i tekniken och testa någonting nytt med. Jag skulle nog vilja lägga mig någonstans mitt emellan er. Ta ett steg tillbaka, reflektera lite grann. Vad är det som är viktigt för mig? Vad är det jag vill göra? Och sedan se hur tekniken kan hjälpa mig med det.

Hugo:
‍Och till hösten då, vad vill du kunna skapa, Glenn?

Glenn:
‍Jag vill att vi ska sluta titta så mycket på AI-kapabiliteter och faktiskt bara använda AI i vardagen. Jag vill att alla ska ha det som en naturlig del i vardagen och oftast ska man inte ens veta att det är AI. Det ska bara vara som elektricitet. Det är bara någonting som flödar och som ligger till grund för vad jag uppnår.

Hugo:
‍Det ska bli spännande att se.

Mitra:
‍Ja, om vi ses här igen om ett år framåt – vad tror ni har skett fram tills dess? Mycket har skett bara det här året, men om vi ska försöka spå in i framtidskulan här Hugo – vad tror vi har hänt på ett år?

Hugo:
‍Det blir nog väldigt svårt för oss att avgöra vad som är skapat med AI och vad som är skapat av människor. Och det har gått väldigt snabbt.

Frågan är om vi inte snarare kommer behöva fundera på – det kanske är som Glenn tidigare sa – att det är irrelevant hur det är skapat, men att det är skapat med en avsikt, att det är skapat med en god grundtanke. Det är nog det som är det viktigaste. Och där tror jag ändå att vi människor fortfarande spelar en stor roll. Att klura ut vad det är för behov vi behöver lösa och sedan ta alla möjliga hjälpmedel för att komma dit.

Glenn:
‍Jag skulle nog tro att om vi sitter här om ett år så har vi en bättre insikt i om AI faktiskt är en bubbla – eller om de värden som lovas faktiskt förverkligas. Jag vet inte svaret på den frågan idag, men jag ser fram emot att sitta här om ett år och kanske förstå lite mer.

Mitra:
‍Det känns som att om jag ska summera så är en återkommande reflektion ni båda har kommit till: "Jag vet inte, men vi får se." Och vara öppen för det som kommer, och vara beredd att bygga vägen när man når den.

Hugo:
‍Och visst verkar det rätt spännande va?

Mitra:
‍Det är jättespännande. Men för vissa skrämmer det man inte vet. Så det gäller att vara nyfiken, som sagt. Tiden har tagit slut som det så ofta gör när man har väldigt kul. Stort tack Hugo för att du var med och reflekterade. Jättekul att ha dig här.

Hugo:
‍Tack, ha en riktigt god sommar.

Glenn:
‍Tack så mycket för att du kom hit Hugo.

Mitra:
‍Helt härligt. Ha det så fint.

Du har lyssnat på Syntra, en podd från Fiwe.